Marcus Birro: I morgon är det tänkt att jag ska bli pappa igen I dag gör Marcus Birro entré i Expressens huvudtidning.
Varje onsdag kan du läsa hans tankar och reflektioner.
Men - älskar du fotboll behöver du inte vara orolig. Han fortsätter som vanligt i Sport-Expressen. Världen går inte under bara för att vi gör det.
Bussarna går. Människor vaknar i sina lägenheter runt torget där jag bor och kokar sitt kaffe. Vardagen är ett blåmärke på allting.
Förr stod jag halv- eller helpackad och svajade i hallen. Förr hade jag ögat i titthålet och förakt för varenda jävel. Förr drack jag öl och förfasade mig över alla konstiga människor som ringde och var med i "Ring P1".
Nu?
Allting är förändrat. Nästan allting av det jag trott på har jag eller samhället slagit sönder. Fast mest jag själv. Jag har slagit sönder med elegant tålamod, en sorts hänsynsfull brutalitet.
I morgon torsdag är det tänkt att jag ska bli pappa igen. Vi har haft i morgon som en besvarad bön i kalendern. Vi har värkt ut all sorg och smärta som svett för att hinna till i morgon. Nu är i morgon snart här.

Två gånger i mitt liv har en katastrof satt hela marken i gungning. Man tror man är säker där man sitter i sin småborgerliga sekelskiftslägenhet och klappar katterna. Men det är en skälvning som rört sig blixtsnabbt mot dig, fått finporslinet på översta hyllan i vitrinskåpet att skallra, att röra sig en aning. Du stannar till och undrar vad det var. Antagligen ingenting. Kanske en ond ängel som går rakt igenom dig, lämnar sina sotiga fingeravtryck mot dörrposten i hallen innan hon går igen.
Vi förlorade våra två första barn i för tidig födsel.
"Sena missfall" kallade läkarna dem.
"Våra barn" kallar vi dem.

Vi är hundratusentals människor i det här landet som är ofrivilligt barnlösa. När vi testar oss är många av oss fullt friska. Vår längtan efter barn är så stark, så djupt rotad i det för oss alla lika, att vi är beredda att göra vad som helst för att få välsignelsen att hålla vårt nyfödda barn i famnen.
Barnlöshet innebär ofta stor sorg och vi har i Sverige tyvärr fått lära oss att inte visa sorg. Sorg är en sorts defekt. En missbildning. Tårar är kriminella.
Jag var inte beredd på kraften i att längta efter barn. Jag är man.
Barn är väl sådant som liksom plötsligt bara finns där. En dag är han eller hon bara där och springer runt i lägenheten på krumma små ben i sin Totti-tröja och fyller fyra år och jag kokar korv i köket medan de andra ungarna springer runt och gör hål på alla ballonger som jag hängt upp och mammorna sitter i ett annat rum i sina hängslebyxor och pratar avföringskonsistens och färg, medan någon bakfull singelpolare försöker hjälpa till att blanda saften till rätt styrka.
Jag visste inte att jag skulle känna mig som en farsa redan när vi satt i den där soffan för tre år sedan och stirrade som lobotomerade zombies på den lilla stickan som visade ett blått kors.

Det är en sorts fantomsmärta att mista ett barn som aldrig hann bli färdigt. Man har så ont men vet inte var. Man saknar en liten, liten människa man aldrig sett.
Jag har fått börja om. Inga verktyg jag blev lämnad med fungerade.
Jag stod där i mitt blåställ och hade tänkt bygga mig ett liv åt min familj när plötsligt alls rycks undan, när plötsligt hela tillvaron öppnar sig som en lönndörr neråt som sväljer allt, mörker, löv, vind, dig och mig.
Om jag får stryka med en (förmodat darrig) hand över mitt barns varma hud, om allt går bra den här gången, ska jag be en expressbön till Gud och tacka honom för att han var precis lika modig som vi, att vi trotsade det största mörkret tillsammans. Och jag ska be honom vaka över alla andra, både män och kvinnor, som drömmer om att få bli föräldrar.
Världen går alltså inte under för att vi gör det. Den står kvar när vi, trots all sorg, trots alla nederlag och motgångar, faktiskt tar oss ut och en morgon står där i gräset och kisar förälskat mot solsmycket där uppe på himlen. I morgon hoppas jag bli en sådan man.

http://www.expressen.se/kronikorer/1.1454336/marcus-birro-i-morgon-ar-det-tankt-att-jag-ska-bli-pappa-igen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag flyttar min blogg till ett annat smidigare forum :)   Skriv en kommentar om du vill följa med!   KRAM ...

  Ja, det var onekligen länge sen jag skrev något här. Men det händer ju inte så mycket och det som händer är inte så fasligt roligt. Tycker bara att allt tar alldeles för lång tid. Många saker vi inte räknat med men som måste göras. Det blir nån sla...

Inget nytt.   Förutom att jag frågade T om han kommer att orka.   Ja, absolut sägr Mr T. Det är ju det här jag gör på jobbet, som projktledare, jag leder projekt, ringer hit och dit, fixar o trixar.   Hmm, tänkte jag   Tänkte inte på det   Liksom   M...

Idag har jag tänkt en massa. På hur vi började detta husprojekt med viljan att få en nyckel i handen och bara flytta in. Till att samordna allt. Hitta företag som kan fixa grund, inkl allt, resa huset, fixa väggar mm på insidan, kakla, måla, VVS, el....

  Jag har influensan och maken + dotter far runt på Öppna förskolan och annat. Igår åkte de till en annan köksleveratör och bad att få ett kök uppritat. Först började de rita ett klassikt kök, dvs med köksskåp efter ena väggen mm.   Men då sa min man...